Tänään on 15.12.2018 04:37 ja nimipäiviään viettävät: Heimo ja Sverker. Käytämme EVÄSTEITÄ | MOBIILIVERSIO M.BLOGIVIRTA.FI
Tuvull:

SJÄLVSTÄNDIGHET...

Julkaistu: · Päivitetty:

Det här har nog varit den minst högtidliga självständighetsdag i hela mitt liv. Det oaktat har det varit en bra dag.  Åkte på en (ny) förkylning som äldre grabben släpade hem med sig från Spanien. Han har varit rejält däckad i en vecka, däremot tror jag inte den fick helt grepp om mig. Den lille jäkeln var nog redan försvagad när den kröp in till mina  slemhinnor. Ha! Känns redan bättre!  Däremot är ju mycket annat lite upp och ner.  Min svärmor drattade omkull här för ett tag sedan och i fallet fick hon två brott på höften. Är man nästan lika gammal som landet som firar sin självständighet idag så  är det kanske inte en så himla enkel historia att komma "på benen"  igen efter en sådan grej.   Landet blir 101, hon är sex år yngre.  Men hon kämpar, och sitter faktiskt redan i rullstol två veckor efter  olyckan. Det tycker jag är strongt!  Lillungen flyttade ut och till Åbo här i veckan.  Min äldre kommer att flytta in i hans lya här på gården i  alla fall för en tid, och den har vi städat och målat om i idag. Så det är rätt långt från champagne, glitter och glamour. Det är målfärg, skurtrasa och tvättmedel.  Men så i år.  Har inte ens sett på köandet i slottet på tv.  På verandan fortsätter Mårbackorna att blomma som om det alls inte var vinter.  Till och med den lilla väna, och alldeles bedårande, murgrönsviolen (Viola hederacea) fortsätter leverera sina späda små blommor trots att det är så mörkt det bara kan bli på dessa breddgrader. Ute i trädgården står jätteverbenan (Verbena bonariensis) än stolt med vacker frostskrud i sina sista blommor och intill sträcker sig myntans (Mentha sp)  torra blommor mot himlens bleka vinterljus.  Jag tänker att det är så lätt att man tar för givet att livet, ja allt,  på något plan fortsätter som det alltid gjort.  Länder fortsätter vara självständiga och inga krig skall komma.  Människor i ens närhet fortsätter vara friska och inga olyckor sker. Man släpper iväg sina barn på världen men likaväl välkomnar man dem då de behöver mellanlanda ett slag i sin livsvandring.  Man kan av så många olika orsaker förlora sin självständighet, eller sin förmåga att leva det liv man planerat. Tillfälligt eller för gott.  Man borde nog bli bättre på att hitta guldkorn i var dag.  För man vet aldrig vad som kan hända. Låter ju som en dålig klyscha, men dåliga klyschor kanske har sin grund i en sanning?  Skön självständighetskväll, gott folk! 

Avainsanat: allt sin sex sedan redan plan mot mitt mig men lika lande kanske idag historia hem hela glitter dessa dem champagne bli trädgård tankar babbel åbo vinter vet vara vad trädgården tid tag


blogivirta.fi